I två tidigare blogginlägg har jag presenterat undersökningar kring elevers IKT-användande i skolan. En kvantitativ enkätundersökning med en klass i 7:an och en intervju med två elever i 8:an. Här kommer lite funderingar kring det hela.
Kvalitet eller kvantitet?
Jag gillar inte enkäter. Varför?
Statistik ljuger. Jag frågade mindre än 30 elever och redovisade i procentsatser! Hur ofta får man veta hur många som tillfrågats i en undersökning? Hur ofta bryr du dig om att kolla?
Man får inte svar på vad undantagen beror på: Har frågan missförståtts? Jag vet inte. Engagerar sig alla deltagare i sina svar? Antagligen inte. I stora undersökningar räknar man matematiskt bort felmarginaler men här blir de uppenbara.
Det är viktigt att man som läsare får se exakt hur frågan var formulerad när man läser en ekätundersökning så att man kan tolka själv. Så har jag gjort. Men du vet inte hur villiga de var att göra undersökningen i klassen eller huruvida jag gick igenom frågorna innan.
När man är medveten om all information som faller bort i en statisktisk redovisning så kan man ändå dra slutsatser eller åtminstone se indikationer: De flesta elever i min undersökning anser sig kunniga på datorer, nästan alla använder internet i skolarbetet och alla blir instruerade att göra så av lärarlaget.
Intervjuer är så mycket mer intressant och man kan som intervjuare fråga om varje liten detalj man undrar över. men man får inte tro att eleverna är representanter för hela sin klass.
Det var intressant att båda eleverna var medvetna om att tillgång till internet på lektionen var distraherande och kunde göra att de missade lärarens instruktioner. De ville inte kalla sig beroende men de erkände att det kändes konstigt utan iPad på lektioner.
De föredrog en slags frihet under ansvar vad gäller att bruka sina mobiler och surfplattor. Det var roligt att höra att de var väl medvetna om reglerna på skolan och att de accepterade dem eftersom de förstod varför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar